Vi behöver plantera fler nya församlingar. I Sverige, ett av världens mest sekulariserade länder, finns idag stora tätbefolkade områden med mycket svag kristen närvaro. Att starta nya församlingar i ytterområdena av våra storstäder är den största missionsutmaningen för svensk kristenhet idag. Erfarenheten från andra delar av världen är att nya församlingar blir spjutspetsarna som inspirerar gamla etablerade kyrkor till förnyelse och växt.
Sverigeundersökningen av Öyvind Tholvsen är en avslöjande läsning. På fem år, 2001 – 2005 minskade frikyrkomedlemmarna i Sverige med 13 522 medlemmar. Under samma period planerades det 23 nya församlingar och 220 lades ned. Att människor flyttat och förutsättningarna förändrats så att ett par hundra församlingar fått läggas ned är inte så anmärkningsvärt. Men att vi under samma tid inte startat mer än 23 nya församlingar i områdena dit flyttlassen gått känns som ett svek.
Samtidigt som det planteras så få nya frikyrkoförsamlingar står de flesta etablerade församlingarnas medlemsantal stilla eller minskar. Tholvsens undersökning visar att under femårsperioden 2001 – 2005 stod nästan hälften av Sveriges frikyrkoförsamlingar i stort sett stilla medlemsmässigt. 823 församlingar har en minskande trend på 29,9 – 10 % samtidigt som bara 178 hade lika stark växande trend. 260 församlingar hade en minskande trend på 30 % eller mer, men de som hade en lika stark ökande trend var bara 113.
Svenska Alliansmissionen (SAM) har gemensamma rötter med den tyska kyrkan, Freier evangelischer Gemeinden (FeG). Med sina 36 000 medlemmar är de nästan tre gånger så stora som SAM. Deras målsättning är att på tio år plantera 100 nya församlingar och jag tror de klarar det. 2006 bildade FeG 6 nya församlingar och 2007 planterades 9 nya församlingar. GeG:s erfarenhet är att när planterandet av nya församlingar tog fart började också de gamla församlingarna växa.
Naturligtvis finns det inspirerande exempel på församlingsväxt också i Sverige. Klas Eriksson, Svenska Baptistsamfundet och Cahtrine Nygren, Naturlig församlingsutveckling har gjort en undersökning av 15 växande församlingar och hittat nio intressanta kännetecken. De här 15 församlingarna talar nästan alla om att de upplevt en krispunkt eller passerat ett vägskäl som lett fram till beslut att starta om. Besluten handlar om en medveten omorientering från förvaltande och inåtvändhet till fokus på missionsuppdraget och att nå ut till nya människor.
Det som går igen i princip alla av de nio gemensamma kännetecknen för 15 av Sveriges mest växande frikyrkoförsamlingar handlar om att fokus vänts utåt mot de människor vi är sända med glädjebudet till. Undersökningen visar tex att när det gäller församlingarnas verksamhet finns inte ett framgångskoncept som är gemensamt. Bredden av olika verksamheter är stor. Den gemensamma nämnaren i denna mångfald är att verksamheten är designad på ett sådant sätt att människor utan kristen bakgrund kan komma dit och känna sig hemma.
Ett av de nio kännetecknen handlar om vänskap. Undersökningen bekräftar det som vi naturligtvis redan vet. ”Nämligen att vänskap och personliga och omsorgsfulla relationer är avgörande för om en människa ska komma till församlingen, ta till sig en personlig tro och sedan bli kvar i församlingen.”
I arbetet med att plantera nya församlingar är detta utåtriktade fokus det enda möjliga. Varje pionjärarbetare vet också att arbetet måste bygga på personliga relationer. Jag tror det är detta fokus och denna grundinställning hos pionjärarbetarna som smittar av sig på de etablerade församlingarna.
Det blev en artikel med mycket statistik. Statistik kan säkert hjälpa oss till krismedvetande, men för att bli engagerade i nystarts- eller församlingsplanteringsarbete behöver våra hjärtan beröras och då behövs finare instrument. Besök de församlingsplanteringar som finns, möt människorna där och lyssna till deras livsberättelser. Vandra genom våra storstäders förorter och be för alla som bor där.
ANDERS BENGTSSON
Missionsföreståndare
Svenska Alliansmissionen
