Skolinspektionen har att följa läroplan och juridik, inte att ge sig in i teologiska och konfessionella frågeställningar.
Gäller Skolinspektionens kritik att skolan som institution tagit ställning i sexualetiska frågor är kritiken förstås berättigad. Precis samma kritik bör Skolinspektionen också, om den är konsekvent, rikta mot de många skolor som okommenterat bejakar UR:s film Sex på kartan. Den tar på samma sätt ställning i sexualetiska frågor – med den skillnaden att filmen gör det politiskt korrekta ställningstagandet.
Gäller Skolinspektionens kritik det etiska påståendet att homosexualitet är synd blir frågan en annan. Skolinspektionen har inte mandat att besvara frågor som: Vad är synd? Vem har definitionsrätten på synd?
Historiskt har vi haft en statskyrka som bistått befolkningen med svar på sådana frågor. Men i dag är Sverige ett pluralistiskt samhälle med en sekulär stat. Uppfattningarna om synd är många. Kristna menar att den yttersta synden är att inte tro på Jesus som Guds son; muslimer menar att det är en mycket stor synd att tro just så om Jesus. Dalai Lama tror att homosexuell samlevnad är synd; det gör inte RFSL. Och ateister tror inte att det finns någon synd över huvud taget, utan ser frågor om rätt och fel som sociala konventioner.
Inte vill väl Skolinspektionen etablera en ny statskyrka som definierar åt oss vad som är synd?
Vidare, om Skolinspektionen ser påståendet ”homosexualitet är synd” som diskriminerande, innebär det en ny definition av diskriminering. Diskriminering har hitintills handlat om hur man blir behandlad, inte om åsikter och etiska bedömningar. Jag som köttätare är inte diskriminerad genom att veganer ser mig som mördare; frågan är hur jag behandlas. Om jag behandlas väl och får samma rättigheter och möjligheter som andra, är jag inte utsatt för diskriminering, även om den etiska bedömningen av mina matvanor kvarstår.
Å andra sidan; om någon har blivit illa behandlad måste det självklart beivras. Alla människor har samma värde, samma rättigheter och ska mötas med respekt. Människosynen är inte uppe till debatt; det är de etiska frågorna om rätt och fel som debatten gäller.
I ett öppet och demokratiskt samhälle måste alla kunna leva med att bli motsagda och kritiserade för övertygelser och livsstil. Det är inte diskriminering. Det följer av att vi är ett samhälle som ger individen tankefrihet, åsiktsfrihet, yttrandefrihet, tryckfrihet, mötesfrihet, föreningsfrihet, religionsfrihet – alltså alla de friheter som gör demokratin möjlig. Och utifrån de friheterna kommer vi fram till olika slutsatser om Gud finns eller inte, om Jesus är hans son eller inte, om vad som är rätt och fel på matens och sexualitetens område.
Om Skolinspektionen vill ändra innebörden i diskriminering till att omfatta också etiska övertygelser, undergräver man det öppna och fria samhället.
