En majoritet av Statens medicinsk-etiska råd (Smer) vill tillåta surrogatmoderskap. Bland annat hänvisas till värdeförskjutningar i samhället som skäl. Men värdeförskjutningar kombinerat med teknisk utveckling kan lätt resultera i fartblindhet, skriver Jacob Rudolfsson och lyfter fram ett aktuellt fall i USA som exempel.
Givet särskilda förutsättningar vill en majoritet av Statens medicinsk-etiska råd (Smer) tillåta surrogatmoderskap. Bland annat anser rådet att det bör finnas nära band mellan surrogatmodern och de potentiella föräldrarna, till exempel nära släktskap. Samtidigt anser en minoritet av rådets medlemmar att surrogatmoderskap trots de givna förutsättningarna riskerar att i förlängningen glida över i en kommersiell form.
Det är inte svårt att ha medkänsla för ofrivilligt barnlösa par. Längtan efter barn är förstås stor hos många. Men man behöver inte vara det minsta fientligt inställt mot barnlängtan för att hävda att det finns problem med rådets etiska kompass. Komplikationerna som kan uppstå vid surrogatmödraskap innebär nämligen inte alltid att barnets bästa sätts i centrum. Trots tekniska framsteg på områden som provrörsbefruktning eller surrogatmödraskap innebär inte rollen som motvalskärring alltid något moraliskt klandervärt. Att något är tekniskt möjligt betyder inte att det alltid är moraliskt riktigt.
Till och med liberala Dagens Nyheter menar att vi måste dra i handbromsen. I sin huvudledare 5/3 ställer Dagens Nyheter frågan vad man gör om de potentiella föräldrarna ändrar sig. ”Om barnet skulle vara missbildat, om föräldrarna separerar eller om pappan dör, är det fortfarande den kvinna som bär barnet som är mamma och den man vars spermie varit med och skapat barnet som är pappan. Men vem är vårdnadshavare till ett barn som är sprunget ur ett ägg från en amerikansk fotomodell och befruktat av en 70-årig svensk man som avlidit under tiden som en surrogatmamma närt fostret i sin mage?”
Verkligheten överträffar ibland de mest fantasifulla scenarierna. Den 6 mars rapporterade CNN om hur en nära vänskap mellan ett äldre par och deras surrogatmamma, halvvägs igenom graviditeten, utvecklades till en infekterad strid över det väntade barnets framtid. Vid ett ultraljudskontroll visade det sig att barnet hade läpp- och gomspalt, en cysta i hjärnan, samt en komplexhjärtabnormitet. Enligt läkarna skulle barnet behöva flerahjärtoperationer efter födseln.
Paret ville inte längre ha barnet och krävde därför att surrogatmamman skulle göra abort. Vid ett tillfälle erbjöd de henne 10 000 dollar för att genomgå proceduren. Men med lagen på sin sida vägrade surrogatmamman då hon hade fäst sig vid barnet. Efter en lång rad juridiska komplikationer, som inkluderade planer på att överlämna barnet i myndigheternas händer efter födelsen, till att surrogatmamman flyttade till en annan delstat för att få den juridiska rätten till barnet, till domstolsstämningar, föddes barnet förra sommaren under pågående rättsprocess kring föräldraskapet.
För en del betraktas surrogatmamman som en hjälte, för andra en skurk för att hon inte gjorde abort. Men det tragiska i denna händelse visar hur värdeförskjutningar i samhället kombinerat med teknisk utveckling lätt kan resultera i fartblindhet. Och liksom i trafiken hamnar barnet i riskzonen.
Vad som krävs är en tydlig etisk kompass som klarar av att navigera mellan vetenskapliga framsteg och förändrade värderingar i samhället.
Jacob Rudolfsson, samordnare
