Den 27 januari 1945 var dagen då koncentrationslägret Auschwitz befriades och har genom FN proklamerats som en internationell minnesdag för Förintelsens offer. Detta initiativ kom från förre statsministern Göran Persson och den 27 januari har varit en internationell åminnelsedag sedan 2005 och nationell sedan 1999. Dagen uppmärksammas i parlament, kyrkor och synagogor runt om i världen. I Stockholms synagoga var det i år fullsatt denna dag och många var vi som lyssnade på judiska församlingens ordförande Lena Posner – Körösi när hon kraftfullt markerade mot den ökande antisemitism som dykt upp runt om i Europa i efterdyningarna av Gazakriget och som på nytt drabbar de få överlevande från Förintelsen.

Media har i sin rapportering från Gazakriget varit enbenta och ensidiga och med sin kritik fått antisemitiska strömningar att komma upp till ytan igen. Det har blivit legitimt att beskylla juden i Israel och i Sverige för i stort sett all världens ondska. Tongångarna från det förgångna känns igen och skrämmer. Synagogor och judiska församlingar utsätts för brandbomber och förstörelse. Många judar vittnar om den rädsla de känner just för att de är judar. Att bära kippa synligt på Sveriges gator är otänkbart.

I TV- programmet Debatt där man debatterade Gazakriget kunde inte svenskar med palestinsk bakgrund ens en gång titta på svenskar med judisk bakgrund som satt bredvid dem i publiken.

Att hedra och uppmärksamma Förintelsens offer har inget med kriget i Gaza att göra men denna dag blev ett tillfälle för vissa att visa sin antisemitism genom att inte vilja hedra judar som dött i Förintelsen. Märkligt med denna sammanblandning eftersom staten Israel inte fanns när miljontals judar förintades i tyska massutrotningsläger. Trots detta ser vi skrämmande exempel på sammanblandningar och illa genomtänkta beslut. Värst var väl komministern i Luleås domkyrkoförsamling som inte ville ha en minnestund för Förintelsens offer i domkyrkan och angav kriget i Gaza som anledning. Nu blev det ändå en manifestation genom ett privat initiativ och ett hundratal slöt upp i fackeltåget där även domprosten kom till slut och där bland annat ett antal kommunpolitiker talade.

För mig som kristen är det viktigt att alltid försvara de olika friheterna som föreningsfrihet, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, religionsfrihet, samvetsfrihet och tankefrihet. Dessa friheter är viktiga för mig som kristen eftersom de ger mig rätt att proklamera min tro och min övertygelse. Tyvärr har denna rätt kraftigt inskränkts i och med Gazakriget. I Malmö höll häromdagen ett antal överlevande och israelvänner en manifestation för Israels rätt att förvara sig. Manifestationen möttes av ägg och flaskor som kastades av anti-israeliska motdemonstranter. De judar som var med i manifestationen menade att demokratin tog slut i Sverige när polisen inte kunde garantera deras säkerhet utan de fick fly platsen. De som har polistillstånd att framföra sina åsikter får inte trängas undan av dem som skriker högst och är aggressiva och saknar tillstånd.

Det är aldrig acceptabelt med antisemitism, lika lite som det är acceptabelt med rasism eller främlingsfientlighet. Att vara kritisk till antisemitism är inte liktydigt med att man inte kan vara kritisk till ageranden av den israeliska regeringen, den palestinska myndigheten eller Hamas. Vi kan däremot aldrig acceptera att en del av vår befolkning anses vara mindre värd eller misskrediteras vilket faktisk är innebörden av antisemitism.

Vi kan inte acceptera att i Sverige år 2009 återigen se en ökande hets mot en av våra folkgrupper, den judiska. Vi kan alla bekämpa antisemitismen på vår hemmaarena och se till att den inte på nytt får ett fotfäste. Vi får inte tiga, för det är att samtycka!

Vi kan alla hjälpas åt genom att försöka attitydförändra, läsa media kritiskt och synliggöra att vi är många som aldrig kan acceptera antisemitism eller antisionism.

ANNELIE ENOCHSON

Vice ordförande i

Svenska Evangeliska Alliansen

Riksdagsledamot