Karin Wiborn, missionsföreståndare i Svenska Baptistsamfundet,har ett angeläget ärende när hon i Budbäraren nr 21/06 ställer frågor om hur den kristna tron ska relateras till en tid med nya sätt att leva. Men hennes eget svar är problematiskt.

För det första menar hon, med hänvisning till Matt 12:46-50, att vi i Jesus efterföljd ska ”vidga” familjebegreppet. Men det är – vilket vi borde kunna bli överens om – ett ohållbart sätt att läsa Bibeln: Att utan hänsyn till sammanhang rycka ut ord och fraser för att legitimera en egen uppfattning.

Enligt Matteus upprätthåller Jesus ett mycket strikt perspektiv på äktenskap och familj; på vad som ända sedan skapelsen är Guds vilja, se Matt 5:27-32 och 19:1-12. Däremellan, i kap 12, talar Jesus om lärjungarna som sin familj. Det handlar inte om en utvidgning eller förändring av den biologiska familjen, utan om Guds rike som en ytterst sett viktigare gemenskap än till och med den biologiska familjen. Karin Wiboms tanke om att Jesus redan i förväg skulle ha gett sitt stöd till vår tids familjebildningar är helt grundlös.

För det andra menar hon att vi ska tala om olika sorters familjebildningar ”utan värderingar”. Argumentet är att det finns plus och minus med alla relationsformer. Och på ett pragmatiskt plan kan det förstås vara så. Den nya tidens familjer kan innebära att barn får fler relationer till vuxna, kvantitativt mer kärlek, träning i social smidighet, fler semesterresor, dubbelt julfirande osv. Alltså mängder med plus! Men på ett principiellt plan innebär det också en djupgående reva i livets väv: Vi har alla fått vårt liv av en man och en kvinna och hör samman med dem. När den gemenskap som vårt liv kommer ifrån splittras, så gör det något med oss. Att frågan om familjebildning inte bara går att bedöma utifrån pragmatiska plus och minus visar erfarenheten från adoptioner. Trots att adoptivbarn på olika plan kan ha det mycket bättre i sin nya familj än den situation de föddes in i, så kan man inte bara väga antalet för- och nackdelar. Det är frågor som går djupare än så – det handlar om vår identitet.

Ur kristet perspektiv går det inte att närma sig dessa frågor ”utan värderingar”, eftersom startpunkten i vår tro är att Gud har skapat oss och satt oss i en värld han har planerat. Och redan från början har han gjort klart att den biologiska familjen tillhör grunddesignen, se 1 Mos 1-2. Den designen ifrågasätts inte någonstans av Jesus eller apostlarna. Därför är den en värdering som ofrånkomligt hör till kristen tro.

Jesus möter oss med nåd och nya möjligheter när livet går sönder. Men han gör det inte genom att upphäva vad Gud har skapat. Vi måste med större öppenhet samtala om dessa frågor, det har Wiborn rätt i. Men vi måste göra det som lärjungar, som lär av Jesus och låter oss utmanas av honom.

Stefan Gustavsson, generalsekreterare SEA

[Publicerad i Budbäraren nr 2/07]