En debatt har uppstått, först i Aftonbladet och nu även i Expressen. Temat är den förmenta radikaliseringen av vissa frikyrkliga profiler, som först Tomas Poletti Lundström och därefter Joel Halldorf kritiserar för radikalnationalism, konspirationsteorier och/eller en ovilja att omfamna priderörelsens värderingar.
I anslutning till detta nämns Svenska Evangeliska Alliansen (SEA). Halldorf skriver att SEA ”behöver klargöra om de ser det som oproblematiskt att deras medarbetare Mats Selander gästar högerextrema Frihetsnytt – en sajt som varnar för ’globalister’ och pekar ut ’judar som förstört Svenska kyrkan’.”
Det är en insinuant fråga, men låt oss börja med fakta. Mats Selander har aldrig varit anställd av SEA. Däremot har vi ibland samarbetat, och kan därmed gå i god för att han inte hyser några som helst ”radikalnationalistiska” sympatier. Vi kan vidare intyga att Selander drivs av stor respekt för människovärdet. Faktum är att han har vigt sitt liv åt att värna samhällets mest skyddslösa individer: de ofödda barnen.
Hur klokt det är att medverka i Frihetsnytt kan diskuteras. Men Halldorf begår samma misstag som Poletti Lundström när han drar slutsatsen att medverkan hos någon innebär sympatier för allt som denne står för. Låt oss påminna om att Jesus gärna umgicks med både tullindrivare och prostituerade, utan att bejaka deras livsstil.
När det gäller SEA:s värderingar i stort så är vi del av en global rörelse med hundratals miljoner anhängare. Härom året var vi en av flera inbjudare till en manifestation mot antisemitism. I äktenskapsfrågan har vi samma hållning som de flesta kristna i världen.
Vi förstår att Joel Halldorf, som med åren distanserat sig från värderingarna i hans barndoms pingströrelse, vill att fler ska följa honom på resan. Men att på tveksamma grunder brunsmeta företrädare från den svenska frikyrkligheten är knappast bästa sättet att vinna våra hjärtan.
Olof Edsinger
Läs på expressen.se
