Vi närmar oss ”the year of Charles Darwin”: 2009 är det 200 år sedan Darwin föddes och 150 år sedan han publicerade sitt berömda verk ”Om arternas ursprung”. Sedan dess är det självklart att ta argument som bygger på biologin på allvar – det brukar räknas som bigotteri att förneka biologiska realiteter.
Med det finns undantag, som äktenskapsfrågan. Biologiskt sett finns det ju avgörande skillnader mellan en enkönad relation och en man-kvinna-relation: Endast den senare är fertil och kan ge livet vidare. Och barnen som kommer från man-kvinna-relationen står under lång tid i beroendeförhållande till och hör naturligt samman med den man och den kvinna som gett dem livet. Men detta har rakt av ignorerats i de senaste årens debatt om äktenskapet.
Detta är en tragisk utveckling för ett samhälle. Det innebär att man inte längre benämner relationer på ett sant sätt; man ignorerar faktiska skillnader och försöker dölja dem bakom ett gemensamt begrepp. Det innebär att man ignorerar barnens naturliga rätt att höra samman med sitt ursprung.
I SEA har vi under lång tid argumenterat för en bevarad äktenskapslag och vi menar fortfarande att det inte finns några sakliga skäl för en könsneutral äktenskapslag. Men en överväldigande majoritet bland riksdagspolitikerna har istället följt pseudoargument om människovärde och jämställdhet och drivit på för en förändring.
I det läget – när en bevarad äktenskapslag politiskt inte är en framkomlig väg längre – är Kristdemokraternas kompromissförslag intressant: Inför civilrättslig registrering av samlevnad (OBS! inte civiläktenskap som några kallat det), ta bort äktenskapsbegreppet ur lagstiftningen och ge det tillbaka till kyrkorna.
Förslaget har flera fördelar, jämfört med en könsneutral äktenskapslag. Det innebär en mer konsekvent separation av kyrka och stat. Det ger kyrkor och samfund frihet att definiera det grundläggande innehållet i ett viktigt teologiskt begrepp som äktenskapet. Det frigör präster och pastorer från det tryck som med nödvändighet annars kommer från det sekulära samhället att ändra teologin, inte utifrån egen övertygelse, utan utifrån andras. Och det innebär, för ett alltmer pluralistiskt samhälle, en långsiktigt hållbar lösning på frågan om rättslig reglering av samlevnad. Förslaget har också fått uppbackning från många olika håll: RFSU, Humanisterna, ledarsidorna i ett antal tidningar som DN, Expressen och UNT och från ett flertal kyrkoledare.
Statsministerns oerhört nonchalanta attityd gentemot kyrkorna talar också för att det nu är dags att ge upp vigselrätten. Utan att tveka påstod Reinfeldt i onsdagens ekointervju att en könsneutral äktenskapslag skulle kunna gälla i Sverige från maj nästa år och det skulle innebära att vi kan ”få höra bröllopsklockorna ringa sommaren 2009” för enkönade par. Aftonbladet tog honom på ordet och gjorde en helsida med rubriken ”Hurra, nu får vi äntligen gifta oss!” I artikeln uttalar sig homosexuella par och säger: ”Vi vill ha en präst och massor med släkt och vänner”.
Men det finns inga kyrkor i Sverige som kan viga enkönade par till äktenskap nästa sommar. Samtliga kyrkor har en teologi om äktenskapet som utgår från att Gud har skapat oss till man och kvinna och kallat det som är olika – man och kvinna – till att i äktenskapet bli ett och till att föröka sig. Detta framgår med all tydlighet av de remisser som den samlade kristenheten har avgett. Den teologin förändras inte av ett riksdagsbeslut. Visst kan det väl dessvärre bli så längre fram att det finns kyrkor som väljer att följa tidsandan och därför gör om sin teologi, men det är inget som en ateistisk statsminister i ett sekulärt land har med att göra.
Därför finns det anledning för oss att nu driva opinion för förslaget om civilrättslig reglering av samlevnad.
STEFAN GUSTAVSSON
Generalsekreterare
Svenska Evangeliska Alliansen
