På tisdag 18 december lämnas över 70 000 underskrifter till utbildningsminister Jan Björklund för att ändra skollagen. Samtidigt kan det vara värt att fråga sig varför de religiösa inslagen väcker så starka känslor. En stor del av skolans verksamhet är redan genomsyrad av inslag som grundar sig i religiösa och filosofiska övertygelser, skriver Stefan Gustavsson.
Det sägs vara en vanlig förekommande oro bland svenskar att okänsliga religiösa företrädare slår sina urkunder i huvudet på folk. I debatten om skolornas vara eller inte vara i kyrkan vid avslutningar och advent, går det dock att skönja en ännu större rädsla för att få lagboken smälld på fingrarna.
Enligt en enkätundersökning som Sveriges Radio gjort har en av sex skolor ändrat sina traditioner sedan den nya skollagen trädde i kraft förra året. I Norbergs kommun har en biträdande rektor meddelat kyrkoherden att ”[u]tifrån den debatt som varit i massmedia om skolavslutningar så lånar vi helst kyrkan utan medverkan av präst”. Kyrkoherden påpekar i VLT.se det absurda i att skolan förväntar sig kunna boka kyrkan och skriver att det tidiga goda samarbetet nu börjat ”skava” då inte kyrkans präster är välkomna.
I Eskilstuna har Missionskyrkan in i det sista förberett det traditionella adventsfirandet för en av de lokala skolorna. Samma dag som samlingen skulle äga rum avbokade rektorn skolans deltagande.
På en del orter har skolan och kyrkan dock kunnat möta varandra i en kompromiss. Men mönstret är ändå tydligt. Politisk detaljstyrning har ersatt en förtroendefull dialog. Resultatet har blivit en kultur av osäkerhet kring vad som är tillåtet utan att riskera en bannbulla från Skolverket.
Samtidigt kan det vara värt att fråga sig varför de religiösa inslagen väcker så starka känslor. Upprördhet tycks dock inte komma från människor av andra religiösa övertygelser; företrädare för judar, buddhister och muslimer har redan meddelat i bland annat tidningen Dagen att de inte har några problem med att skolan besöker kyrkan. Sett i ljuset av att en stor del av skolans verksamhet redan är genomsyrad av inslag som grundar sig i religiösa och filosofiska övertygelser, blir det än märkligare. Numera är ju yoga okej i skolan. Att utgå från en sekulär livsåskådning i andra ämnen är inte heller en garant för objektivitet eller allsidighet.
I Läroplan för grundskolan 2011 anges skolans värdegrund och det talas om människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet och solidaritet. Det är värden som ytterst vilar på filosofisk och religiös grund; det är en ”etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism”. Att då rädas de högtider som bidragit till att forma den värdegrund som skolan vilar på är inkonsekvent.
Om präster blir belagda med munkavle uppstår dessutom ett demokratiskt problem. Vad innebär det om en skola besöker ett politiskt parti eller en teaterföreställning? Ska åsikter som kan upplevas främmande eller till och med stötande för vissa, censureras? Från skolans håll är sådan rädsla oförenlig med uppdraget att träna eleverna i kritiskt tänkande och hjälpa dem att förstå och förhålla sig till en mångfald av idéer och övertygelser.
På tisdag 18 december lämnas över 70 000 underskrifter, som har samlats in genom Dagens initiativ för att ändra eller förtydliga lagen, till utbildningsminister Jan Björklund. Som en bekräftelse på det folkliga stödet till lagändring har han redan meddelat att skollagen ska ses över. För att få ett slut på diskussionen om vad som är tillåtet eller inte är detta ett välkommet besked. Bäst vore om skolorna får bedöma saken själva; de är kapabla att hantera frågan. Lika säkert som att den präst som kliver över gränsen för vad som är lämpligt, inte lär få några framtida besök i sin kyrka.
Stefan Gustavsson, generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen
Fotnot: Artikeln har även publicerats på SVT Debatts debattsajt.
