När jag för några år sedan besökte Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien blev jag varse ett intressant fenomen: i förkunnelsen utgick man påtagligt ofta från berättelserna i Gamla testamentet (GT). Orsaken var inte att man tyckte att evangeliernas berättelser om Jesus var oviktiga – tvärtom! – men för folket i allmänhet verkade det lättare att identifiera sig med de gammaltestamentliga personligheterna. Rent kulturellt stod de närmare fåraherden David än akademikern Paulus.
I Sverige är läget det motsatta. Främlingskapet i relation till GT är utbrett, och förklaras av ett både kulturellt och teologiskt gap. Särskilt GT:s berättelser om krig och våld får den nutida västerlänningen att rysa, och är det inte så att Gud i allmänhet verkar ganska blodtörstig och grym i de gammaltestamentliga texterna? Kanske är det enklast att bara hålla sig till NT trots allt?
Oavsett hur vi själva tänker i dessa frågor visar genomslaget för en sådan författare som Jonas Gardell att det vi här talar om är allmänt utbredda uppfattningar. Och frågan till oss som med Lausannedeklarationen bekänner att Bibeln är ”utan fel i allt som den påstår” blir naturligtvis: hur hanterar vi den misstro som i dag vänds mot Bibeln i allmänhet och GT i synnerhet?
Innan vi säger något mer om detta kan det vara värt att fundera lite på vad som faktiskt står på spel. Här talar vi alltså om 2/3 av den skriftsamling som kyrkan i alla tider har bekänt vara Guds ord. Vi talar om berättelser som Jesus och apostlarna både citerar och framhåller som exempel för oss som kristna att ta lärdom av. Och inte minst viktigt: vi talar om en skriftsamling som ingenstans i NT ifrågasätts av vare sig Jesus eller hans apostlar.
Att ifrågasätta GT är med andra ord liktydigt med att ifrågasätta omdömet både hos Jesus, apostlarna och den tidiga kyrkan. Hur kommer det sig då att detta är så vanligt, också inom den kristna gemenskapen? Jag tror att det finns flera skäl:
• Även som kristna har vi i dag kommit att präglas av en världsbild som på en mängd olika punkter skiljer sig från den bibliska. Klyftan mellan oss och Guds ord har på så sätt vidgats.
• Det finns verkligen texter i GT som kan betraktas som svåra. Särskilt de som handlar om krig och dödande i Guds namn.
• Den historisk-kritiska forskningen har förmedlat en bild av GT som fullt av motsägelser och felaktigheter. Genom att torgföra en bild av ”vetenskaplighet” som liktydigt med att inte ta de bibliska författarna på allvar – t ex när de talar om Guds övernaturliga ingripanden – har det kommit att uppfattas som intellektuellt ohederligt att ta GT till sitt hjärta.
• Jesu instiftande av ett nytt förbund har medfört att vissa texter i GT har förlorat sin aktualitet, något som felaktigt kan tolkas som att de även har förlorat sin gudomliga inspiration.
Säkert skulle fler saker kunna nämnas, men utrymmet här räcker inte till för detta. Till sist blir i stället frågan: vad göra?
Ja, för det första tror jag att vi får öva oss i att på nytt sätta oss in i den bibliska världsbilden. Om vi inte har bibeltexternas grundförutsättningar klara för oss är det ju självklart att vi får svårt att förstå dem!
För det andra behöver vi ställa oss frågan om inte GT:s tal om syndens allvar och Guds dom, i stället för att vändas som en anklagelse mot Gud, borde få oss att rannsaka vår egen tids glättiga omdömen om människans moraliska status.
Den Gud som i GT lät domen drabba de kanaaneiska folken är ju densamme som i NT visar på syndens allvar genom att dö på ett kors!
För det tredje får vi ta del av den internationella bibelforskning som med helt andra utgångspunkter än den historisk-kritiska visar att vetenskaplighet inte behöver förutsätta ett ifrågasättande av vad som faktiskt står.
För det fjärde får vi likt tidigare generationer kristna både söka och finna Kristus i hela Guds ord – han som är både GT:s och NT:s kärna och stjärna!
OLOF EDSINGER
Teolog och författare
Generalsekreterare för Salt – barn och unga i EFS
En utförligare artikel av Olof om hur vi kan bemöta bl a Jonas Gardells bibelkritik finns utlagd på hemsida under RESURSER – Nyhetsbrev.
