Argmenten för insemination av ensamstående är både problematiska och ofullständiga. Ska ensamstående män i förlängningen kunna kräva surrogatmammor? SEA:s generalsekreterare, Stefan Gustavsson, analyserar på debattsajten Newsmill argumenten bakom Centerns, Moderaternas och Folkpartiets artikel på Brännpunkt om att singlar ska få insemineras.
Strukturellt innehåller artikeln sex moment, sex påståenden, varav fem måste betraktas som problematiska eller ofullständiga.
Påstående nr 1: ”För oss är det självklart att alla frågor som rör barn ska ta sin utgångspunkt i vad som är bäst för barnet.” Bra! Men denna utgångspunkt återvänder man sedan aldrig till, av den enkla anledningen att det inte går att hävda att det är till barnets fördel att endast få växa upp med en av sina föräldrar.
Påstående nr 2: ”Det finns många barn i Sverige i dag som lever med ansvarsfulla ensamstående föräldrar som ger dem en trygg och kärleksfull uppväxt.” Helt sant. Men är det till barnets fördel att enbart växa upp med en av sina föräldrar? Ska staten vara med och skapa situationer som gör att det redan från början är givet att barnet inte får växa upp med sin pappa? Utgångspunkten ska ju vara vad som är bäst för barnet.
Påstående nr 3: ”Vi är övertygade om att människors lämplighet som förälder inte avgörs av huruvida man lever i en parrelation eller inte.” Helt sant. Men är det till barnets fördel att enbart växa upp med en av sina lämpliga föräldrar istället för med båda två? Utgångspunkten ska ju vara vad som är bäst för barnet.
Påstående nr 4: ”Vi menar att politiken behöver ta sin utgångspunkt i att familjer är olika med varierande behov och livsmål, men med samma grundläggande värde.” Helt sant. Men frågan gäller ju om staten ska ge individen rätt till barn Ä och om det är till barnets fördel?
Påstående nr 5: ”Lagen borde stödja ansvarsfulla vuxna som vill ha barn, inte lägga krokben för dem.” Helt sant, men på vilket sätt? Kan en individ kräva att få barn, så att barn är en rättighet, som rättsskydd och utbildning är det? Ska ensamstående män i förlängningen kunna kräva äggdonationer, surrogatmammor och, när tekniken tillåter det, konstgjorda livmödrar för barnen de har rätt att samhället ska garantera dem? Är detta det bästa för nästa generation barn?
Påstående nr 6: ”Adoption är tillåtet för ensamstående, och det finns heller inget som hindrar ensamstående från att skaffa barn på andra sätt än genom assisterad befruktning. Därför anser vi att det är inkonsekvent att tillåta assisterad befruktning för par men inte för ensamstående.” Här blandas tre icke jämförbara exempel.
För det första ensamstående och adoption. Det handlar för barnet om att få en förälder istället för ingen. Det kan vara till barnets fördel.
För det andra ensamstående som själva väljer att skaffa barn. Det handlar om att vi lever i ett fritt samhälle, där vi själva får ta ansvar för vår sexualitet och vår fortplantningsförmåga. Men det innebär inte att staten därmed måste garantera individens rätt till barn, eftersom det inte sätter barnets bästa i första hand.
För det tredje assisterad befruktning för par. Här handlar det om par till skillnad från individ, vilket är till barnets fördel. Samtidigt handlar det, när det gäller enkönade par, om att barnet inte får rätt till gemenskap med sin pappa under uppväxten, vilket det finns anledning att vara kritisk till, eftersom det inte är till barnets fördel att skiljas från sin pappa.
Stefan Gustavsson, generalsekreterare SEA
