Efter att Soheila Fors och föreningen Khatoons tehus i Karlskoga, Karlstad och Jönköping hamnat i blåsväder efter ett brevutkast, har det uppstått en diskussion ifall kristet hjälparbete drivs av en dold agenda. Jacob Rudolfsson förklarar i denna artikel vad som driver kristna att ta socialt ansvar.
När församlingarna i brittiska Southhampton förra våren hörde att kommunen stod inför drastiska budgetnedskärningar och att behovet av foster- eller adoptivföräldrar var stort, gavs ett löfte om att försöka hitta 40 nya fosterhem. Efter bara några månader meddelade kyrkorna att mer än 40 familjer hade påbörjat sina bedömningsprocesser. Resultatet ledde till att andra kommuner runt om i landet hörde av sig till initiativet ”Home for Good”, som drivs av bland andra Brittiska Evangeliska Alliansen, för att samarbeta med kyrkor i sina områden. I Storbritannien väntar nämligen 4 600 barn på att bli adopterade och ytterligare 9 000 fosterhem behövs.
I Sverige har Pingströrelsen inlett ett rekryteringsprojekt för att samarbeta kommunerna, samtidigt har flera kristna fosterhem stött på patrull. Bland annat handlar det om att vissa handläggare anser att engagemang i en kyrka är problematiskt. En tragisk kontrast till exemplet i Southhampton.
I veckan blev det känt att Soheila Fors, och föreningen Khatoons tehus i Karlskoga, Karlstad och Jönköping hamnat i blåsväder på grund av ett provocerande brevutkast, som formulerades av Soheilas make Kjell tillika föreningens nu avgångne vd och ordförande. I brevutkastet, som Kjell nu tar avstånd ifrån, beskrivs att Tehusets egentliga mål är att vara ett evangelisationsarbete.
Att både Soheila Fors och personalen, som chockades av brevutkastet, intygar att verksamheten inte har en dold agenda och att en oberoende granskning väntar, tycks detta väga lätt för kritiker. Inte heller att Kjell Fors har avgått från ledningen, är tillräckligt. Sveriges kvinnoÄ och tjejjourers riksförbund (SKR) anser nämligen att brevutkastet och verksamheten är ”väl länkade” och efterlyser en ”värdegrund som utgår från mänskliga rättigheter”.
Utifrån SKR:s pressmeddelande, där de även menar att Khatoon försätter våldsutsatta kvinnor i tacksamhetsskuld, framkommer det dock inte ifall kvinnojouren har besökt verksamheten för att kunna göra sin bedömning. Eller vad som är problematiskt med tacksamhet Ä antagligen är många tacksamma för kvinnojourernas arbete!
Nu har dessutom länsstyrelsen i Jönköpings län gett Tehuset grönt ljus och kommer inte kräva återbetalning, utifrån åtgärder som tagits. Det återstår att se om även SKR backar.
Att utgå från att all hjälpverksamhet ska vara livsåskådningsneutral är problematiskt. Vare sig hjälpen kommer från en offentlig eller ideell aktör finns det en livsåskådning i grunden. Det avgörande är att livsåskådningen bejakar alla människors lika värde och att de förtjänar att bemötas med kärlek och respekt Ä precis vad den kristna tron gör.
I senaste numret av magasinet Neo skildras kristen hjälpverksamhet genom det arbete som Klara kyrka bedriver bland Stockholms hemlösa, prostituerade, missbrukare och papperslösa. Till skillnad från moralistiska pekpinnar från stat och kommun, erbjuder kyrkorna villkorslös människokärlek till dem som faller igenom välfärdsstatens skyddsnät, noterar journalisten Marika Formgren.
Enligt kritiker handlar dock de sociala insatserna om ”ett maskerat egenintresse, att kristna hjälper bara för att missionera eller komma till himlen”, skriver Formgren. Tidigare har kristet hjälparbete även beskrivits som ett ”demokratiskt problem” och att det motiveras av en dold agenda. Neoreportaget avslutas med en mindre konspiratorisk förklaring:
”Listan över hånet och mobbningen mot kristna i Sverige skulle kunna göras längre. Efter erfarenheterna i Sandviken och besöket i Klara kyrka får jag inte ihop det. Vi litar ju på och tar för givet att de kristna ska stå där och ta emot människorna som faller genom välfärdsstatens maskor. Och de kristna gör det. De ordnar natthärbärge, delar ut mat till hungriga, möter missbrukarna på Plattan och de prostituerade på Malmskillnadsgatan. De kristna hjälper dem som inte klarar välfärdsstatens moralistiska granskning, och de erbjuder gemenskap Ä ”mänsklig kärlek och Guds kärlek” Ä till de utstötta som ses som förbrukade förlorare av övriga samhället. De gör detta för att deras tro manar och inspirerar dem att göra det, för att ”fylls vi av Guds kärlek så måste den ut!”.”
Jacob Rudolfsson, Samordnare SEA
