Starka röster inom NT-forskningen har under flera decennier hävdat att reformationen missförstått Paulus. När Paulus avvisar laggärningar ska det inte handla om goda gärningar som krav för frälsningen utan GT:s förbundsetiketter. En hel del av den nutida kritiken mot reformationen utgår från detta, men som nu håller på att bli överspelat, skriver Stefan Gustavsson.
I fredags skrev jag i tidningen Världen Idag om riskerna med att följa med strömmen: Den som gifter sig med tidsandan blir snabbt änka.
En långvarig trend inom den akademiska teologin är vad som kallats the ”new perspective on Paul”, alltså det nya perspektivet på Paulus. Det är nog okänt för de flesta församlingsmedlemmar, men eftersom det lärs ut på våra teologiska utbildningar kommer det förr eller senare att nå ut i det vanliga församlingsarbetet. Vad innebär då detta nya perspektiv på Paulus? Det är inte enkelt att sammanfatta, men här kommer ett försök:
Starka röster inom NT-forskningen, som E P Sanders, Krister Stendahl, James Dunn och N T Wright, har under flera decennier hävdat att Luther och reformationen missförstått Paulus. Enligt dem är den fråga som Paulus främst brottas med inte en fråga om laggärningar, i betydelsen vilka gärningar som håller måttet inför Gud. Nej, det Paulus har att kämpa mot är att judar som blivit kristna fortsätter att tänka etniskt och nationalistiskt. De kräver att icke-judar som kommer till tro på Jesus också måste bli som judar. Alltså att alla kristna måste hålla sig inom de judiska gränsmarkeringarna, det vill säga omskärelse, sabbatsobservans och matregler. Det är dessa laggärningar de judekristna kräver av hednakristna Ä och det är detta som Paulus motsätter sig. När Paulus i sina brev polemiserar mot laggärningar är det alltså inte vad vi menar med lagiskt han protesterar mot; det handlar inte om försöken att rättfärdiga sig själv inför Gud (även om Paulus förstås också är kritiskt mot sådana försök). Luther och reformatorerna Ä och många av oss i deras efterföljd Ä har helt enkelt misstolkat Paulus. Han jagar inte självrättfärdiga fariséer i sina brev, utan det han kritiserar Ä enligt denna nya tolkning Ä är motståndet mot att öppna dörren på vid gavel för hedningarna. När Paulus avvisar laggärningar handlar det om förbundsetiketterna från Gamla testamentet (omskärelse, sabbat, och matregler) och inte om goda gärningar som krav för frälsningen (som Luther tänkte).
En viktig del av argumentationen för detta nya perspektiv har handlat om, inte bara definitionen av vilka laggärningar Paulus avvisar, utan också om förståelsen av begreppen rättfärdighet och rättfärdiggörelse. Den traditionella reformatoriska förståelsen har lagt betoningen på det etiska och det juridiska; alltså vilka handlingar som är riktiga och vilken legal status en person har inför Gud. I det nya perspektivet har betoning förskjutits och rättfärdighet har tolkats mer som ett relationsbegrepp, som något som har med förbundstrohet att göra.
Men nu börjar trenden att vända. Flera forskare har visat att det i den samtida judendomen fanns just de problem som den traditionella förståelsen har utgått från; laggärningar som en frälsningsväg. Simon Gathercole i sin bok ”Where is Boasting?: Early Jewish Soteriology and Paul’s Response in Romans 1Ä5” (2005) visar att Paulus också bekämpade ett judisk perspektiv som såg lydnad mot lagen som möjlig och som ett kriterium för frälsning. Paulus svar är att laggärningar inte kan vara ett kriterium för frälsning, eftersom det utifrån den mänskliga naturen inte är möjligt att hålla lagen. Den enda möjliga frälsningsvägen är därför evangeliets erbjudande om rättfärdiggörelse genom tro.
I en ny stor undersökning (2015) av Charles Lee Iron bekräftas också den traditionella förståelsen av begreppet rättfärdighet. Han skriver så här om rättfärdighet och dess etiska och juridiska betydelse i sammanfattningen av den mycket omfattande undersökningen:
”Den tidiga judiska litteraturen bibehåller samma vedertagna bruk som vi finner i Gamla testamentet och i utombiblisk, grekisk litteratur. Rättfärdighet är inget relationsmässigt begrepp, och det betyder heller inte förbundstrohet. Överallt i den andra tempelperiodens judiska litteratur utgjorde det ett normbegriff [tyska: ett normativt begrepp]. Det tycks i själva verket finnas en stark betoning på rättfärdighet i etisk bemärkelse Ä inklusive föreställningen om rättfärdighet inför Gud Ä ett betydelsefullt bruk som banar väg för Paulus lära om rättfärdiggörelse.”
Ingen kan ha undgått den kontinuerliga kritik som de senaste åren framförts mot reformationen, både från katolskt håll och inifrån våra egna protestantiska sammanhang. En hel del av kritiken bygger just på det nya perspektivet Ä som nu delvis håller på att bli överspelat! Det betyder inte att det saknas viktiga lärdomar i det nya perspektivet, men det innebär att dess rekonstruktion av hur Paulus såg på laggärningar och på rättfärdiggörelse inte håller måttet. Och att reformatorernas grundförståelse fortfarande har bärighet.
Annan kritik av evangelisk tro motiveras på annat sätt, som t ex katoliken Martin Lembkes debattartikel i Dagen, där han ifrågasätter Jesu ställföreträdande strafflidande: Jesus tog inte straffet för våra synder. Håll utkik i spalterna; det är en artikel jag hoppas kunna besvara under nästa vecka!
På söndag är det Palmsöndag och vi går in i stilla veckan och följer Jesu sista dagar i Jerusalem. Missa inte vår kortfilmserie i 10 avsnitt som börjar i samband med det. ”Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.” Mark 10:45
Stefan Gustavsson
Generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen
