0 Objekt

Det finns mycket att säga om John Allen Chaus öde, den unge missionär som nyligen blev mördad på ön Norra Sentinel. Men på flera punkter behöver bilden av Chau nyanseras. Hans död ställer också ett antal mycket viktiga frågor till oss själva. Låt oss därför inte oreflekterat falla in i världens hån av någon som gav sitt liv för sin tros skull, skriver SEA:s Olof Edsinger.

 

Mordet på den unge missionären John Allen Chau blev snabbt en världsnyhet. Den 27-årige Chau försökte nå en isolerad folkgrupp på ön Norra Sentinel i Indiska oceanen. Efter att ha transporterats till platsen av lokala fiskare paddlade han den sista sträckan med kanot, men som det verkar nådde han inte mycket längre än till stranden. Där möttes han av en skur av dödande pilar, för att sedan släpas in i djungeln av dem som dödat honom.

Ända sedan nyheten om förloppet blev offentlig har debattens vågor gått höga. Från många håll handlar det om hård kritik mot missionärens tilltag. Till en början presenterades han av media som en oansvarig äventyrare, som därtill bröt mot indisk lag när han närmade sig ön, och frågan har väckts om inte Chau riskerade att smitta Norra Sentinels invånare med sjukdomar för vilka de saknade motståndskraft. Aftonbladets krönikör Peter Kadhammar går så långt som att säga att Chaus mördare handlade rationellt, och att de ”gjorde det som invånarna i Australien, Amerika, Afrika och stora delar av Asien borde ha gjort så fort den vite mannen steg i land och ropade: – Jesus älskar er!”

Sant är förstås att vi i Europa har ett arv av kolonialism som ofta varit förödande för lokalbefolkningen. Detsamma kan för övrigt sägas om ett antal andra stormakter genom historien – inte bara västerländska. Och förutom den råa brutaliteten är det inte minst genom smittspridning som vi på detta sätt har varit med och ödelagt tidigare civilisationer.

Som bland annat min kollega Jacob Rudenstrand har påpekat är det dock långt ifrån någon entydig bild vi får av tidigare generationers missionärer. Sant är att flera av dem drog nytta av kolonisatörerna och deras infrastruktur, och även förkroppsligade attityder som på denna tid var allmängods i de europeiska länderna. Men det finns också exempel på missionärer som mycket tydligt sade ifrån och på så sätt utmanade kolonialherrarna i deras övergrepp mot lokalbefolkningen.

Och, inte minst intressant: Särskilt den protestantiska missionen kom att få omfattande konsekvenser för de samhällen den satte sin prägel på. Jacob skriver på Timbros debattsida Smedjan: ”Statsvetaren Robert Woodberry har forskat på vilken historisk betydelse protestantiska missionärer haft för demokratiutvecklingen i Afrika, Asien, Latinamerika och Oceanien och kommit fram till att de var avgörande för utvecklingen av demokratiska strukturer. Ungefär hälften av variationen i demokratinivåer i Afrika, Asien, och Latinamerika i dag kan förklaras av protestantisk missionsarbete, menar han.

Tvärtemot den populära bilden av missionärer som ’kulturimperialister’ var de helt enkelt katalysatorer för spridningen av religionsfrihet, massutbildning, hälso- och sjukvård, tryckkonst, tidningar, frivilligorganisationer och reformer i kolonialstyret. Motivationen bakom bland annat utbildnings- och tryckerisatsningar var att alla skulle kunna läsa Guds ord på sitt språk. Detta fick oanade resultat i genomgripande samhällsreformer.”

Om vi går tillbaka till John Allen Chau kan vi även konstatera att den ursprungliga bilden av denna missionär åtminstone delvis behöver nyanseras. Ed Stetzer, som är dekan på School of Mission, Ministry and Leadership på Wheaton College, skriver exempelvis i Washington Post att Chau både vaccinerades och satt i karantän dagarna innan han närmade sig Norra Sentinel. Han hade även genomgått träning i såväl språk som medicin, och enligt den missionsorganisation som sände ut honom – All Nations – hade han en långsiktig strategi för att lära känna, betjäna och slutligen också evangelisera befolkningen.

Stetzer påpekar att detta i sig inte rätar ut alla frågetecken. Och vad som står utom allt tvivel är att John Allen Chaus missionsstrategi inte blev någon framgång. Men, och detta är ett viktigt men: betyder det verkligen att det han gjorde bara var oansvarigt – och förgäves?

På denna fråga är det inte lika lätt att svara ja eller nej. I alla fall inte om man kan något om missionshistorien. Det kan ju faktiskt vara så att Chaus martyrium – för så måste ändå hans död benämnas – i ett större perspektiv kommer att visa sig vara till gagn även för sentinelesernas frälsning. Om inte annat har hans vittnesbörd nu vandrat runt jorden, och även om han till stora delar gjorts till åtlöje har miljontals mediekonsumenter blivit påminda om en djupt kristen övertygelse: Det finns saker som är värda att dö för. Och kopplat till detta: Vår relation till Jesus Kristus har konsekvenser inte bara här och nu, utan också för evigheten.

John Allen Chaus missionsstrategi må ha varit misslyckad, och kanske även dåligt förberedd. Möjligen utsatte han inte bara sig själv, utan även invånarna på Norra Sentinel för onödigt stor fara. Men mitt i allt detta aktualiserade han frågor som vi alla kan behöva fundera på. Låt oss alltså inte oreflekterat falla in i världens hån av någon som gav sitt liv för sin tros skull. Låt oss i stället fundera på vad vi själva skulle svara om vår Herre ställde frågan: På vilket sätt är du beredd att offra ditt liv för min skull?