0 Objekt

I vårt västerländska samhälle är den politiskt korrekta hållningen att människors tro ska hållas borta från det offentliga rummet. Men religionen är inte bara en privatsak, utan har stor betydelse för fred, demokra­tisering och utveckling. Dessutom är religionsfrihet en förutsättning för andra mänskliga rättigheter såsom yttrande- och åsiktsfrihet.

Brott mot religionsfriheten är vanligt förekommande runt om i världen och i många länder ser man en ökande trend. Över hälften av världens befolkning lever i länder där staten kraftigt begränsar eller förbjuder medborgarnas frihet att tro, lära sig om tro och utöva tro. Religionsfrihet är en viktig mänsklig rättighet i sig Ä rätten till en identitet, att bilda sig en egen uppfattning om livs- och trosfrågor och att själv eller till­sammans med andra utöva sin tro eller livsåskådning.

Religionsfrihet är också ett bra exempel på de mänskliga rättigheternas odelbarhet. Bristande re­ligionsfrihet hotar nämligen människors rätt till liv och privatliv, mötesfrihet och yttrandefrihet liksom till sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter. När religionsfriheten begränsas bromsas utveckling och fattigdomsbekämpning. Religionsutövning skapar naturliga mötesplatser och forum för människor att organisera sig för att lösa gemensamma problem. Trosbaserade rörelser och organisa­tioner är ett mycket utbrett och viktigt inslag i det civila samhället. I aukto­ritära stater används religionsförtryck därför som ett sätt att kuva eller förhindra utvecklingen av ett livskraftigt civilt samhälle.

När stater aktivt arbetar för religionsfrihet mins­kar även risken för konflikt i samhället. Religionsförtryck ökar polariseringen och misstron mellan religiösa grupper. När stater dis­kriminerar på grund av religion och tro får extrema röster större utrymme, samtidigt som det blir svårare för moderata religiösa krafter att delta i det offentliga samtalet. Dessutom ger statlig diskriminering legitimitet till våld utövat av andra grupper inom samhället. Under 2000-talet har nationalistiska strömningar inom kristendom, hinduism, buddism och islam växt med omfattande och ibland våldsamma konsekvenser. Att arbeta för religionsfrihet innebär att skydda individer från detta, eftersom reli­gionsfrihet är ett skydd för individen och inte för religionen i sig.

Religionsfrihet får allt större betydelse på den interna­tionella politiska arenan, men i svensk utrikespolitik har frågorna länge varit bortglömda. Vi måste börja våga prioritera religionsfriheten; den är viktig i sig, men också en absolut förutsättning för att nå resultat i Sve­riges övriga utrikespolitiska arbete. Enligt regeringen är icke-diskriminering en av hörnstenarna i det svenska biståndet. Arbetet för religionsfrihet, liksom annat arbete mot diskriminering, är ett direkt bidrag till fattigdomsbekämpning.

Jag håller med statsminister Fredrik Reinfeldts när han i detta riksårs regeringsförklaring säger: ”Religionsfrihet och yttrandefrihet är naturliga i vårt samhälle och har skydd av grundlagen. Denna ordning vill vi försvara”. Det är hög tid att religionsfrihet kommer upp på den politiska dagordningen och behandlas med samma allvar och prioritet som andra rättigheter. Religionsfrihet är inte bara en privatsak, den är viktig för alla människor och för alla goda värden i samhället.

ANNELIE ENOCHSON
Riksdagsledamot (kd)
Vice ordförande, Svenska Evangeliska Alliansen