Humanisterna Christer Sturmark och Björn Ulvaeus med flera hävdade i Expressen att det inte behövs någon lag om religionsfrihet. Det står dem fritt, men ack så dumt. Religionsfriheten är grundläggande och indikerar samt vägleder även andra fri- och rättigheter.
Först bör man konstatera att kanske 90 procent av världens befolkning bekänner sig till en religiös tro. Därför är det förmätet att göra en udda minoritet – som Humanisterna – till någon slags rikslikare. För det andra så har även Sturmark och Ulvaeus en tro, en världsbild och livsåskådning. De vill inte kalla sig religiösa men deras tro och aktiviteter skyddas också av religionsfriheten.
Religionsfriheten är en av de grundläggande artiklarna i FN-deklarationen – nr 18. Den har tre huvudbeståndsdelar: ha, manifestera och byta.
1. Man har rätt att ha en tro. Det innebär tankefrihet och
åsiktsfrihet. Jag får tro på Gud och Sturmark får tro på Ulvaeus. Det finns både historiska och nutida exempel där dessa friheter saknas: Nordkorea och Turkmenistan till exempel. Dessa är två av världens mest avskyvärda förtryckarregimer och givetvis har de ingen religionsfrihet. Där den saknas finns heller ingen åsikts- och tankefrihet. Man vill ändå inte tro att detta är vad Sturmark och Ulvaeus vill åstadkomma.
2. Vidare finns rätten att manifestera denna tro, enskilt eller tillsammans med andra. Man får be tyst eller högt, hemma eller på gatan. Man får tala med grannen om Jesus eller skriva en debattartikel i Expressen där man propagerar för en gudlös sekularistisk tro. Denna rätt gör det möjligt för muslimer att samlas till fredagsbön, för ungdomar att delta i mässor i Taize, för Hare Krishna att dansa på Stockholms gator och för Humanisterna att anordna ungdomsläger. Här i ligger alltså mötesfrihet, demonstrationsfrihet, yttrandefrihet och pressfrihet – grundläggande principer för en fungerande demokrati och rättsstat.
3. Religionsfriheten ger också rätten att byta tro och åsikt, samt att gå med i, gå ur eller byta organisation, kyrka och moské. Sturmark och Ulvaeus är fria att byta åsikt och att bli kristna och gå med i Clara kyrka i Stockholm. Återigen kan man se hur religionsfriheten är en stark indikator på fungerande demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. I islamska länder, med eller utan lagens stöd, straffas den som försöker lämna islam. Till och med i Europa lever de som konverterar från islam farligt.
De tre största folkmördarna under 1900-talet var regimer och despoter som inte tillät religionsfrihet: Nazi-Hitler, Röda Mao och Kommunist-Stalin.
Gör man en enkel underökning av dagens diktaturer och brutala regimer ser man samma samband: de som saknar eller allvarligt kränker religionsfriheten är även de regimer som förföljer oliktänkande, straffar journalister, mördar konvertiter, begränsar mötesfrihet, stryper demonstrationsfriheten och inskränker yttrandefriheten.
Därför är Sturmarks & Ulvaeus artikel inte bara pinsamt okunnig utan även potentiellt farlig. Men jag är glad – å deras vägnar – att de lever i ett land med religionsfrihet. Annars hade de inte kunnat publicera artikeln, samt bedriva verksamhet i och genom Humanisterna.
MATS TUNEHAG
Ordförande
Svenska Evangeliska Alliansen
PS till Ulvaeus: Abbas musik är fantastisk och ger aningar av en högre verklighet. Men vem tackar han i sången ”Thank you for the music”?
Publicerad på ledarsidan Världen idag 25 maj 2007
