Sigfrid Demingers artikel Frikyrkligheten bar inte, som tar upp gudstjänstens trivialisering och den ytlighet han menar breder ut sig, har skapat en stor debatt bland flera evangelikala kyrkor. Det är också en artikel varje församling har anledning att spegla sig mot.
Samtidigt är det viktigt att se vad Deminger gör och inte gör. Han diskuterar en aspekt av församlingen liv, nämligen kulten: hur vi firar gudstjänst tillsammans, hur vi gemensamt uttrycker den kristna tron. Det är en avgörande aspekt och jag instämmer med Deminger på flera punkter, inte minst kritiken av den taffliga förkunnelsen och bristen på vördnad för den Helige.
Men kristen tro har flera andra aspekter som i viss mening föregår kulten. Det finns en teologisk aspekt; trons innehåll, själva evangeliets budskap. Och det finns en sociologisk aspekt; gemenskapen mellan dem som kommit till tro på Jesus. Rent principiellt kommer budskapet först, vilket leder till att man fogas in i en gemenskap, som uttrycker sin tro i gudstjänsten. Se t ex Apg 2 och händelsekedjan i Jerusalem. Diskussionen om gudstjänstens form, tycker jag, behöver kopplas tydligare både till trons innehåll och till de troendes gemenskap.
I min erfarenhet är det också vanligt Ä inte minst i de svenskkyrkliga sammanhang som Deminger nu söker sig till Ä att man kompenserar brist på innehåll med starkare fokus på kulten. Så är ganska många liberalteologiskt präglade präster idag också (selektivt) högkyrkliga. Eftersom den konsekventa liberalteologin leder ut i ingenting, måste man Ä om det ska vara meningsfullt att vara kyrka Ä kompensera den bristen med något annat. Ironiskt nog riskerar Deminger att komma ur askan i elden; yttre form utan bibliskt innehåll bär inte heller det för framtiden.
Samtidigt som Deminger skrev i Dagen gjorde tidningen Fokus ett intressant reportage om Hillsong, Stockholm. Många ungdomar kommer till tro i Sveriges huvudstad och firar gudstjänst i en form som ligger långt från den traditionella liturgin. Den artikeln ställer frågan om evangeliet är översättningsbart på sin spets: kan budskapet om Jesus Kristus kommuniceras och uttryckas i nya och föränderliga sammanhang Ä som är kulturellt relevanta Sverige 2012?
Det är den klassiska frågan, som varje generation måste brottas med, om relationen mellan innehåll och form.
Stefan Gustavsson, generalsekreterare SEA
