Tänk dig en miljon man som arbetar dag ut och dag in i 39 år för att bygga ett tempel. Föreställ dig ett 200 kvadratkilometer stort område med tempel och palats, ett politiskt och religiöst centrum under 600 år. Välkommen till Angkor Wat i Kambodja!
För några år sedan stod jag på toppen av ett av dessa tempel och såg solen sänka sig ned över djungeln. Då ringde mobilen: Happy birthday to you, sjöng dotter Jennifer i sin mobil från klassrummet i Stockholmsförorten Hässelby. Det var som en hälsning från en civilisation och tidsepok till en annan. Från 800-talet och sex århundraden framåt var Angkor Wat centrum i khmerernas rike.
Civilisationer kommer och går, men vi tänker nog aldrig på vår egen civilisations undergång. Det gjorde nog inte heller khmererna. Men i mitten på 1400-talet började nedgången och djungeln började bokstavligt talat att ta över.
År 1672 skrev den franske missionären Pere Chevruel om dessa tempel i Angkor, ”som bland hedningarna var lika känt som Peterskyrkan i Rom är för oss”. Tänk om en khmer buddhist-missionär hade skrivit till högkulturen i Sydostasien om en övergiven ruin i Rom som en gång var ett religiöst centrum för folk som kallade sig kristna. Detta brukar fackmän kalla kontrafaktisk historia: Vad hade hänt om Hitler hade vunnit andra världskriget? Vi tänker själva på det sättet gång efter annan: Vad hade hänt om jag hade gjort/sagt så i stället? Eva Dahlgren sjunger en sång där hon spekulerar i om vad som hade hänt om hon fötts i ett annat land. Filmen ”Tillbaka till framtiden” spekulerar i möjligheten att ändra historiens gång.
Detta är inget nytt och faktiskt ganska mänskligt. Redan den romerska historikern Tacitius funderar över hur mycket bättre allt hade blivit om Germanicus blivit kejsare. Och 1600-tals filosofen Pascal skrev: ”Om Cleopatras näsa hade varit kortare skulle världens öden ha gestaltat sig annorlunda.
På mina resor världen över träffar jag många människor som har ett hjärta för folk och länder långt borta. Vid många konsultationer får jag höra talas om folkgrupper som inte har Bibeln på sitt språk och som saknar kristna församlingar. Man har information i broschyrer och böcker, ber för dessa folk och planerar för mission och bistånd. Inte sällan brukar jag då tänka: Tänk om det var tvärtom! Tänk om det fanns en stark kyrka bland hui-folket i Kina eller bland hazarerna i Afghanistan, och det var de som samlades till bön, samtal och planering om hur man skulle nå ut med evangelium till den ”onådda folkgruppen” svenskarna. Tänk om Ansgar hade satsat på arabiska stammar i stället för att komma till kalla Norden?
Den brittiske historikern Edward Gibbon skrev sitt monumentala verk ”Det romerska rikets nedgång och fall” i slutet på 1700-talet. Han diskuterar bland annat vad som hade hänt om inte Karl Martell hade besegrat muslimerna vid Poitiers år 732. Om inte hade studenterna vid Oxford fördjupat sig i Koranen i stället för Bibeln, hävdade Gibbon. Ja, tänk om…
Vid en av mina resor till Turkiet gick mina tankar i ”gibbonska” spekulationsbanor. En eftermiddag vandrade jag runt bland Efesos ruiner och besökte även resterna av den kyrka som man anser att aposteln Johannes verkade i. Under många hundra år var den kristna kyrkan stor, stark och självklar. Inte kunde man då ana att det efter ett millennium och lite till skulle komma kristna turister till ett muslimskt land för att beskåda ruinerna av kyrkan. Otroligt men sant. Det osannolika händer ständigt och jämt. Tänk om det en dag ska resa muslimska turister till det kristna Saudiarabien för att beskåda ruinerna av Kaba i Mecka. Inte vet jag, men tänk om – vi borde kanske tänka om.
MATS TUNEHAG
Ordförande
Svenska Evangeliska Alliansen
