Hösten och vintern har präglats av flera händelser som
illustrerar vår tids valhänta hantering av yttrandefriheten. Trots att
den svenska tryckfrihetsförordningens i år firar 250 år behöver det fria ordet fortfarande försvaras. Det skriver Jacob Rudenstrand med anledning av att politiker i Skaraborg vill förbjuda religionssatir samt demokratiministerns utspel om Facebook.

250 år efter att Sverige fick sin första tryckfrihetsförordning, går yttrandefriheten fortfarande mot en osäker framtid. Att ett fritt samhälle förutsätter att även de åsikter man ogillar Ä till och med djupt problematiska övertygelser Ä ska få göra sig hörda är ingen självklarhet. De senaste månaderna har präglats av flera händelser som illustrerar vår tids valhänta hantering av yttrandefriheten.

– Inför Bokmässan, med yttrandefriheten ironiskt nog som tema, valde arrangörerna att först stänga ute högerextrema Nya tider som utställare Ä efter mycket tryck utifrån. Några dagar senare backade de och tidningen var nu välkommen Ä även då efter mycket tryck utifrån. Samtidigt kan man notera att ledningen inte problematiserade förekomsten av bokförlag med kopplingar till vänsterextrema rörelser.

– Enligt en färsk undersökning av P4 Skaraborg tillsammans med tre lokaltidningar, vill var tredje politiker i Skaraborg att det ska vara förbjudet att publicera bilder som kan vara kränkande för religionsutövare. Kommunalrådet i Skövde, Leif Walterum (C), motiverar sitt svar: ”Det är egentligen onödigt med den typen av provokationer, för det leder ju egentligen inte till något positivt”. Några dagar efter nyheten ändrade han sig.

– Som svar på författaren Jonas Gardells öppna brev om hot, hat, och spridningen av falska nyheter via Facebook, aviserande kultur- och demokratiminister, Alice Bah Kuhnke förra veckan att det inte var omöjligt med ”tvingande åtgärder” mot Facebook. Samt ”ingrepp i friheter och möjligheter som vi har vant oss vid”.

– Medieutredningens slutbetänkande, SOU 2016:80, som överlämnades till regeringen förra månaden, innehåller en rad formuleringar som väcker frågor om statens relation till fria pressen. Bland annat hävdas det att inför det ”lågintensiva hatet som på sikt har potentialen att skapa normativa och för demokratin potentiellt skadliga värdeförskjutningar, bör inte staten förhålla sig neutral”. Oproblematiskt för de flesta i Sverige utifrån nuvarande situation, javisst. Men betänk mångas farhågor kring framtida regeringsbildningar. Vad händer den dag ett höger- eller vänsterpopulistiskt parti sitter i Rosenbad och en kritiskt granskande media? Sak samma om den mediestödsnämnd vars sammansättning regeringen ska besluta om.

Det är inte svårt att sympatisera med viljan att bygga ett mänskligare samhällsklimat, eller att motverka hat och hot. Och visst, tvingande lagstiftning har normerande effekter. Men att fostra goda medborgare genom att göra ingrepp i yttrandefriheten har försökts av de flesta totalitära stater genom historien. Resultatet har knappast lett till mer frihet och demokrati. Och att hota någon är för övrigt redan brottsligt.

Ett samhälle som värderar empati, medmänsklighet, måttfullhet, och lojalitet, kräver ett kulturellt rotsystem för att skörda dess frukt. Men det förutsätter ett öppet och fritt samhälle.

Vid ett seminarium i riksdagen den 2/12 som högtidlighöll 250 år av svensk tryckfrihetsförordning, diskuterades bl.a. den religiösa censuren stod i vägen för det fria ordet år 1766 och slog mot t.ex. den pietistiska rörelsen och andra väckelsekristna. Enligt historikern Jonas Nordin motiverades censuren av principiella skäl Ä den sågs som en samhällelig skyddsåtgärd:

”Vet man med sig att man känner till de eviga sanningar, då kan man inte med gott samvete låta sina medmänniskor störtas i fördärvet av ren okunskap. Man måste då med tvångsmedel hålla dem på den rätta vägen”, sa han.

Som T.S. Eliot en gång skrev: ”Det mesta av det onda i världen orsakas av personer med goda avsikter”. Sverige år 2016 är inget undantag.

Jacob Rudenstrand (fd Rudolfsson)
Bitr. Generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen

P.S. Här kan du lyssna på en radiokrönika av idéhistorikern Johan Norberg om den pietistiske prästen Anders Chydenius som stod bakom den svenska tryckfrihetsförordningen 1766.