Den postmoderna förståelsen av människan innebär att vi definierar oss
själva; det finns ingen given mänsklig essens. På ytan låter detta, för
den individualistiska västerländska människan, som goda nyheter. Du
skapar dig själv, du kan bli det du själv vill. Som Expressen skrev på
ledarplast för några år sedan: ”Du väljer själv din identitet - tjej
eller kille, straight eller gay, kinky eller drag. Och du har ständig
ångervecka.” (1)